Jag saknar:

Att dricka en efes, behöva be om servetter att torka bort svetten med, äta en toast på efes büfe, komma hem när solen går upp, vakna när solen går ner, känna den underbara känslan att äntligen vara framme vid Migros och gå in och kyla av sig, få Migrospersonalen att hata en, gå ut i en vägg av värme igen, fylla på kontör på turktelefonen, säga till alla jobbiga försäljare att jag är från afrika, lova alla restauranger och butiker att vi ska komma nästa dag, komma på ursäkter till varför vi aldrig kom, köpa 2,5 liters cola, dricka en ayran med sugrör, beställa en special without cream på Queen's, dricka den sista vodkabullen som egentligen inte behövdes, vakna bakis och bara hitta en skvätt vidrig persikojuice i kylen, prata engelska med någon och trots det inte fatta vad dom menar, sjunga väldigt högt över hela Queen's "WE WILL, WE WILL FUCK YOU!", bli stannade av fascinerade turkfamiljer och vara med på kort i förundran över hur vit man kan vara, lyssna på turkar som sjunger med i "Boten Anna" - vilket leder till ett gott skratt, välja kläder som inte visar lökringarna som bildas efter 5 röda, bråka om vem utav oss som ska ta väska, vilja döda försäljarna när man ska köpa kläder (HAHA), tvingas sitta i Mustafas bar trots brist på plats - det går alltid att ordnas på något sätt, gå och handla hos söta gubben i Damlatas nära vår gamla lägenhet, lura småpojkar på 15 kr när man handlar meloner, undra hur många taxiturer man egentligen ska överleva.

Lite att läsa igenom va? Dock vet jag att bara intresserade läste, men det finns så mycket mer. Kände att det fanns en liten gräns, HAHA. Jag känner att jag längtar så hårt, och jag känner att det ändå är så lite tid kvar. Jag måste fixa miljoner saker innan. Med ett tomt bankkort. Hur fan ska det gå. Den som lever får se. 21 dagar kvar!