Nu är jag på semester igen, i Rosvik. Tar det lugnt och så. Aa, jag är på semester igen, kom ju hem från en 12 dagars i Turkiet i söndags. Japp, igen. Och jag fattar inte varför jag plågar mig så mycket att göra det eftersom det är lika hemskt varje gång att åka hem.

Men. Jag. Bryr. Mig. Inte. Jag. Behövde. Det. Ändå.

Känns som att saker faller på plats trots att det på ett sätt absolut inte alls är på plats. Inte ens i närheten känner jag. Så därför har jag nu bestämt mig!!!!! För om vi inte testar så vet vi aldrig hur det fungerar. Right? Och det känns som en lättnad. Ja. He göre asså.


Heyecandan her gece hayalini, unutursam ağlama unut beni,
Bebeğim hayatta yok senin gibi, bulamam dedim bulamadım.
Aradım seni çıkıp sokaklara, isyanım sana değil tüm aşklara,
Geceden içip içip sabahlara, çıkamam dedim çıkamadım. ♥